Blog Image

Whisky med Roger

Om whiskybloggen

Jag kommer använda bloggen för att skriva om mina erfarenheter kring whisky. Här kommer jag begränsa mig till de områden jag gillar bäst, men vem vet vad bloggen kan föra med sig med tiden.

Att resa i Skottland

Roliga anekdoter Posted on Fri, February 08, 2013 13:08:09

Under denna rubrik tänkte jag inte vara någon turistguide generellt om Skottland. Det finns andra utmärkta websidor om detta, t.ex. visitscotland.com.

Jag kommer att begränsa mig till mina egna resor, som alltid har haft whisky som huvudmål. Mina resor har gjorts tillsammans med min bästa kompis Björn och på senare tid även hans hustru Tuija. Hon har tålmodigt hängt med på det som är Björns och mitt intresse – destillerier, whisky och allt däromkring. En av våra resor följde uteslutande Tuijas intresse och så mycket parker, trädgårdar, buskar och blommor har jag aldrig sett varken förr eller senare. Det måste sägas att det var en trevlig resa det också.

Vi har besökt gott och väl över 30 olika destillerier och det är naturligtvis några som sticker ut och som man minns tydligare än andra. Oftast åkte vi fram till ett destilleri och anslöt till någon guidad grupp, men vissa destillerier tar inte emot om man inte bokat i förväg. Om du åker dit så håll koll på hur dom du vill besöka gör!

Bildtext. Så här illa kan det gå om man inte bokat tid…

Ett av dom första besöken vi gjorde var på Glenfarclas i Speydalen. Här fick vi lära oss mycket om vattnets betydelse, änglarnas andel*, vilka mängder whisky det handlar om som lagras i Skottland och mycket annat. När det dök upp två fulla busslaster med svenskar så drog vi vidare….

* Om du söker förklaring till uttryck som detta v.v. sök under knepiga uttryck nedan eller i ordlistan på min hemsida www.limonit.se .

Nästan granne ligger Macallan. Dom kräver tidsbokning så vi kom aldrig ut i destilleriet, men togs ändå emot mycket vänligt. Vi bjöds in för att se deras introduktionsfilm som påminde om något av galningarna i Monty Pyton-gänget. Macallan påstås av många vara Skottlands Rolls Roys bland single malt. Jag håller inte riktigt med men bra är den.

I Speydalen ligger även ett destilleri som heter Knockando. Dom har ingen reception för besökare och inga bokningsbara visningstider. Vår vana trogen åkte vi fram, parkerade mot husväggen och började gå över den asfalterade planen mellan kontorsbyggnaden och själva fabriken. Då möttes vi av en gentleman iförd kavaj och slips. Det visade sig senare att han var distillery manager. På hans barska fråga om vilka vi var och vad vi hade där att göra svarade vi att vi kom från Sverige och var intresserade av att få se deras produktion. Han följde oss in i destilleriet och ropade på Andrew, som fick uppdraget att visa oss runt. Det blev en fantastisk visning eftersom dom inte hade uppgjorde vägar för besökare. Vi gick helt enkelt mitt i produktionen med varningsrop från Andrew som “Mind your head”, Mind that to the left – It’s hot”. Andrew var inte en tränad guide, han visade och berättade om sitt jobb. Bästa destilleribesöket!!

Till ön Isle of Islay har vi återkommit ett par tre gånger. Här finns våra favoriter eftersom vi tycker om whisky med rökighet och torvighet – mycket karaktär helt enkelt. Vi har bott i Port Ellen.

Bildtext: Från hamnen i Port Ellen kommer man till denna korsning. Whisky oavsett vilket håll vi går åt!

En promenad från Port Ellen till Ardbeg är ca 3 miles (ca 4,5 km). Första destilleriet vi då kommer till är Laphroaig. Här blev vi guidade av Hanna som var mycket påläst och kunde svara på de flesta frågor. Här smakade vi oss igenom processen: korn – malt – mäsk – råsprit – färdig whisky. Jag fick också tillstånd att fotografera överallt och har därmed tillverkningen dokumenterad. smiley

Bildtext: Laphroaig har blivit ett av våra favoritdestillerier. Alltid mycket trevligt bemötta. Jag kan rekommendera att gå med i FoL (Friends of Laphroaig) och ta del av deras nyhetsbrev.

Om man fortsätter ytterligare en bit mot Ardbeg kommer man fram till Lagavulin. Detta är min favorit av alla rent smak- och doftmässigt, framför allt den som dubbellagrats i portvinsfat.

Bildtext: Lagavulin är ett klassiskt destilleri med vita väggar och de klassiska torktornen med metalltak, ofta koppar. Mycket vackert!

Lagavulin ingår i Six Classic Malts. När Björn och jag kom dit var vi medlemmar i denna illustra församling. Vi råkade komma in tillsammans med ett gäng från USA och när vi visade upp våra medlemsböcker blev vi inbjudna till ett rum innanför med enorma fåtoljer. Värdinnan vände sig om och stoppade amerikanerna med orden: “Sorry, only for the friends of Classic Malts.” Vi kände oss än mer utvalda när hon ställde en flaska Lagavulin framför oss och bjöd oss var så goda. Efter att ha tagit hand om dom andra besökarna kom hon tillbaka till oss. Hon satt med oss i gott och väl 45 minuter och berättade om Lagavulin och Islay. Detta besök glömmer vi aldrig!

Ardbeg utgör vändpunkten på denna promenad. Lite för långt för att gå även tillbaka så det fick bli bussen.

Bildtext: När man närmar sig Ardbeg så dyker det upp nere i en vik. Vyn är urtjusig i verkligheten, vilket är svårt att få fram i en bild.

Att resa i Skottland är ändå mycket mer än att besöka olika destillerier. Det är vår hobby och vi vill ständigt lära mer och mer.

Man får dock inte glömma alla människor man mött. Jag kan inte minnas en enda skotte som varit otrevlig mot oss. Vi har haft trevligt på pubar, bed & breakfast, golfbanor, butiker och krogar.

När man reser runt i Skottland slås man ständigt av hur fantastiskt vackert det är. Och varierande. Från slättlandskap med lövskog, genom böljande höjder till bergslandskap som påminner om norskt fjordlandskap.

Bildtext: Vi befinner oss här på drygt 1000 m höjd och kan blicka ut över dom rullande bergen. Inte ett träd i sikte.

En annan viktig ingrediens i en lyckad resa är hyfsat väder. Vi har gjort våra resor i slutet av augusti början av september då det är ett välkänt faktum att det regnar mycket och ofta. Vi har dock haft en otrolig tur med vädret. Det har varit växlande mellan mulet och solsken, men nästan inget regn. Många skottar vi träffade sa att vi hade tur med vädret. Det brukade regna mycket mer än nu när vi var där. Björn hade en förklaring att det var jag som var “the weather man” och att jag hade beställt bra väder. Skottarna hälsade oss välkomna att stanna hela hösten. Det hade vi naturligtvis gärna gjort om inte oväsentligheter som jobb tvingade oss hem igen.



Historier och mystik runt whisky.

Roliga anekdoter Posted on Mon, November 19, 2012 13:04:13

Dom kopparpannor som användes tidigt för egen husbehovsbränning var inte av högsta kvalitet. Det innebar att efter en tids användning måste den bytas ut. Eftersom denna bränning var olaglig utlyste rättvisan en belöning till den som hjälpte till att hitta kopparapparater. Bonden kunde då gräva ner sin utslitna apparat i skogen. Sedan “skvallrade” han för konstapeln om var den fanns. För pengarna han fick i belöning kunde han då köpa en ny apparat och fortsätta med sin olagliga husbehovsbränning. Om detta är sant eller bara en skröna vet jag inte, men det sägs ju att skottar är snåla och vad är då bättre än att få bidrag till nya olagligheter av rättvisan själv.

För ca 15 år sedan besökte jag och min bästa vän Skottland för att lära oss mer om whisky. Vi kom då till Knockando, Speyside. Dom saknade besöksfaciliteter och Andrew (en av arbetarna i destilleriet) fick visa oss runt. När vi kom till själva kopparpannorna såg vi att en av dom var alldeles ny och blank. Konstigt dock att det på ena sidan fanns en rejäl buckla i pannan. Andrew förklarade att den gamla hade en buckla precis på samma ställe. Eftersom dom trodde att bucklan påverkade slutresultatet på whiskyn så var det första man gjorde på den nya att slå in en så lika buckla som möjligt. Han och dom andra anställda var jättenöjda med resultatet.

Från Port Ellen till Ardbeg är det 3 miles och på vägen passerar man både Laphroaig och Lagavulin. Det är en smal asfalterad väg. När vi satt och pratade med värdinnan på Lagavulin varnade hon oss inför den fortsatta promenaden att se upp om det kom en liten röd bil. I byn Ardbeg bodde en dam som då var drygt 90 år gammal. Varje dag tog hon bilen ner till Port Ellen, gick på puben och drack minst en gin o tonic. Därefter åkte hon hem igen. Hon “ägde” vägen och körde alltid mitt på den och alla andra fick ge plats.

Bildtext: Vägen där vi varnades för “röda faran”. smiley

Runt mitten av 1800-talet bestämde sig en ung man för att bli miljonär på blended whisky. 28-årige William Sanderson köpte in massor med olika whiskysorter inkl grain whisky. Han samlade ett kompisgäng och dom blandade ca 100 mindre fat med vad dom trodde skulle bli minst en hit. På faten skrev man vat (för vatting = blandning) och nummer från 1 och uppåt. Efter att ha druckit whisky i en hel månad bestämde man sig för att den godast blandningen var nummer 69. Vat69 var född och William blev miljonär.