Blog Image

Whisky med Roger

Om whiskybloggen

Jag kommer använda bloggen för att skriva om mina erfarenheter kring whisky. Här kommer jag begränsa mig till de områden jag gillar bäst, men vem vet vad bloggen kan föra med sig med tiden.

Att resa i Skottland

Roliga anekdoter Posted on Fri, February 08, 2013 13:08:09

Under denna rubrik tänkte jag inte vara någon turistguide generellt om Skottland. Det finns andra utmärkta websidor om detta, t.ex. visitscotland.com.

Jag kommer att begränsa mig till mina egna resor, som alltid har haft whisky som huvudmål. Mina resor har gjorts tillsammans med min bästa kompis Björn och på senare tid även hans hustru Tuija. Hon har tålmodigt hängt med på det som är Björns och mitt intresse – destillerier, whisky och allt däromkring. En av våra resor följde uteslutande Tuijas intresse och så mycket parker, trädgårdar, buskar och blommor har jag aldrig sett varken förr eller senare. Det måste sägas att det var en trevlig resa det också.

Vi har besökt gott och väl över 30 olika destillerier och det är naturligtvis några som sticker ut och som man minns tydligare än andra. Oftast åkte vi fram till ett destilleri och anslöt till någon guidad grupp, men vissa destillerier tar inte emot om man inte bokat i förväg. Om du åker dit så håll koll på hur dom du vill besöka gör!

Bildtext. Så här illa kan det gå om man inte bokat tid…

Ett av dom första besöken vi gjorde var på Glenfarclas i Speydalen. Här fick vi lära oss mycket om vattnets betydelse, änglarnas andel*, vilka mängder whisky det handlar om som lagras i Skottland och mycket annat. När det dök upp två fulla busslaster med svenskar så drog vi vidare….

* Om du söker förklaring till uttryck som detta v.v. sök under knepiga uttryck nedan eller i ordlistan på min hemsida www.limonit.se .

Nästan granne ligger Macallan. Dom kräver tidsbokning så vi kom aldrig ut i destilleriet, men togs ändå emot mycket vänligt. Vi bjöds in för att se deras introduktionsfilm som påminde om något av galningarna i Monty Pyton-gänget. Macallan påstås av många vara Skottlands Rolls Roys bland single malt. Jag håller inte riktigt med men bra är den.

I Speydalen ligger även ett destilleri som heter Knockando. Dom har ingen reception för besökare och inga bokningsbara visningstider. Vår vana trogen åkte vi fram, parkerade mot husväggen och började gå över den asfalterade planen mellan kontorsbyggnaden och själva fabriken. Då möttes vi av en gentleman iförd kavaj och slips. Det visade sig senare att han var distillery manager. På hans barska fråga om vilka vi var och vad vi hade där att göra svarade vi att vi kom från Sverige och var intresserade av att få se deras produktion. Han följde oss in i destilleriet och ropade på Andrew, som fick uppdraget att visa oss runt. Det blev en fantastisk visning eftersom dom inte hade uppgjorde vägar för besökare. Vi gick helt enkelt mitt i produktionen med varningsrop från Andrew som “Mind your head”, Mind that to the left – It’s hot”. Andrew var inte en tränad guide, han visade och berättade om sitt jobb. Bästa destilleribesöket!!

Till ön Isle of Islay har vi återkommit ett par tre gånger. Här finns våra favoriter eftersom vi tycker om whisky med rökighet och torvighet – mycket karaktär helt enkelt. Vi har bott i Port Ellen.

Bildtext: Från hamnen i Port Ellen kommer man till denna korsning. Whisky oavsett vilket håll vi går åt!

En promenad från Port Ellen till Ardbeg är ca 3 miles (ca 4,5 km). Första destilleriet vi då kommer till är Laphroaig. Här blev vi guidade av Hanna som var mycket påläst och kunde svara på de flesta frågor. Här smakade vi oss igenom processen: korn – malt – mäsk – råsprit – färdig whisky. Jag fick också tillstånd att fotografera överallt och har därmed tillverkningen dokumenterad. smiley

Bildtext: Laphroaig har blivit ett av våra favoritdestillerier. Alltid mycket trevligt bemötta. Jag kan rekommendera att gå med i FoL (Friends of Laphroaig) och ta del av deras nyhetsbrev.

Om man fortsätter ytterligare en bit mot Ardbeg kommer man fram till Lagavulin. Detta är min favorit av alla rent smak- och doftmässigt, framför allt den som dubbellagrats i portvinsfat.

Bildtext: Lagavulin är ett klassiskt destilleri med vita väggar och de klassiska torktornen med metalltak, ofta koppar. Mycket vackert!

Lagavulin ingår i Six Classic Malts. När Björn och jag kom dit var vi medlemmar i denna illustra församling. Vi råkade komma in tillsammans med ett gäng från USA och när vi visade upp våra medlemsböcker blev vi inbjudna till ett rum innanför med enorma fåtoljer. Värdinnan vände sig om och stoppade amerikanerna med orden: “Sorry, only for the friends of Classic Malts.” Vi kände oss än mer utvalda när hon ställde en flaska Lagavulin framför oss och bjöd oss var så goda. Efter att ha tagit hand om dom andra besökarna kom hon tillbaka till oss. Hon satt med oss i gott och väl 45 minuter och berättade om Lagavulin och Islay. Detta besök glömmer vi aldrig!

Ardbeg utgör vändpunkten på denna promenad. Lite för långt för att gå även tillbaka så det fick bli bussen.

Bildtext: När man närmar sig Ardbeg så dyker det upp nere i en vik. Vyn är urtjusig i verkligheten, vilket är svårt att få fram i en bild.

Att resa i Skottland är ändå mycket mer än att besöka olika destillerier. Det är vår hobby och vi vill ständigt lära mer och mer.

Man får dock inte glömma alla människor man mött. Jag kan inte minnas en enda skotte som varit otrevlig mot oss. Vi har haft trevligt på pubar, bed & breakfast, golfbanor, butiker och krogar.

När man reser runt i Skottland slås man ständigt av hur fantastiskt vackert det är. Och varierande. Från slättlandskap med lövskog, genom böljande höjder till bergslandskap som påminner om norskt fjordlandskap.

Bildtext: Vi befinner oss här på drygt 1000 m höjd och kan blicka ut över dom rullande bergen. Inte ett träd i sikte.

En annan viktig ingrediens i en lyckad resa är hyfsat väder. Vi har gjort våra resor i slutet av augusti början av september då det är ett välkänt faktum att det regnar mycket och ofta. Vi har dock haft en otrolig tur med vädret. Det har varit växlande mellan mulet och solsken, men nästan inget regn. Många skottar vi träffade sa att vi hade tur med vädret. Det brukade regna mycket mer än nu när vi var där. Björn hade en förklaring att det var jag som var “the weather man” och att jag hade beställt bra väder. Skottarna hälsade oss välkomna att stanna hela hösten. Det hade vi naturligtvis gärna gjort om inte oväsentligheter som jobb tvingade oss hem igen.



Whiskyregioner

Campeltown Posted on Tue, February 05, 2013 16:07:46

På Skottlands västkust ganska långt söderut går en långsmal landtunga ut sydost om Islay. Längst ut på den udden ligger en mindre stad som heter Campeltown. Detta betraktades som en egen region eftersom det tidigare fanns ca 20 destillerier i och kring staden.

Idag tillverskas här fem sorters single malt fördelat på tre destillerier – Glengyle Destillery som ägs av Springbank och gör Kilkerran, Glen Scotia och Springbank som gör sin egen Springbank, en ljus som destillerats tre gånger Hazelburn samt en rökig variant som heter Longrow.

Springbank är ett gammalt familjeföretag och det är samma familj som ägt destilleriet i evigheter. Man är ytterst ovilliga att ändra något i processen och Springbank är ett av dom få som har hela processen från mältning av korn till buteljering i eget hus. Huvudskälet till att familjen vägrar sälja är att dom är övertygade om att en ny ägare skulle modernisera och därmed förstöra den fina whiskyn.

Om jag ska drista mig till en bedömning av Springbank så är jag på djupt vatten. Denna whisky betraktas som “hand-made” och lagras på flera olika sätt. Den gamla traditionella whiskyn lagras i bourbonfat och får sin “rena” smak av mild torvighet och aningen sälta. En annan vanlig lagring är på sherryfat. Whiskyn får då en sötma och aningen smak av mörk choklad och russin.

Detta är en högklassig whisky och kostar allt från knappa 600 till ca 1400 riksdaler för 10 år till 18 år. Om man lyckas få tag på en Springbank som är 25 – 30 år så är det garanterat något att minnas mycket länge, men man torde få gräva djupt i börsen.



Whiskyregioner

Lowland Posted on Wed, December 12, 2012 16:34:25

Den sydligaste whiskyregionen på fastlandet i Skottland ligger mellan en linje Glasgow – Edinbury och ner till gränsen mot England. I detta område – Lowland – har de olika singlemalterna det gemensamt att dom är ljusa och något mindre smakrika än dom flesta whiskyna från Highland och framför allt Islay. Dessa sorter är nog i allmänhet mindre kända än många andra från övriga regioner. Det finns ca 7 – 9 destillerier i Lowland. Min osäkerhet beträffande antalet beror på att det varit en kraftig utslagning pga en mördande konkurrens. Några av de mer kända är Glenkinchie, Auchentoshan, Bladnoch och Rosebank. Av dessa fyra kan jag bara kommentera två som jag smakat och som finns i min hylla.

Glenkinchie ligger en bit söder om Edinbury. Whiskyn säljs i huvudsak till blenders men finns även som single malt. Glenkinchie är ljus och doftar/smakar blommigt med inslag av hö. Den finns på Systembolaget och kostar 400-500 spänn.

Auchentoshan ligger närmare Glasgow och ägs av Bowmore som i sin tur ägs av ett japanskt handelshus. Denna whisky är något mer fyllig i smaken trots att det är en Lowland. Blommigheten kompletteras här med en viss nötighet. Auchentoshan vinner verkligen med ålder. Man kan dock ifrågasätta om det är värt skillnaden med 400:- för en 12-årig mot 1200:- för en 21-åring. Då kan jag istället rekommendera Three Wooded som baseras på 12-åriga och inte kostar mer än en dryg 500-ing. Den här har fått smak av sherryfaten, är mycket mjukare och har “tappat” lite av den vanliga 12-årigas spritighet. Auchentoshan Three Wooded är klart köpvärd!



Varför gör vi på ett visst sätt?

Knepiga uttryck Posted on Thu, November 22, 2012 13:52:31

Varför har vi vatten eller is i whiskyn? Att hälla några droppar vatten i whiskyn är mycket vanligt. I cask strength som har hög alkoholhalt är det nästan nödvändigt. Vattnet bör vara rumstempererat och det kommer att binda upp en del av spritigheten. Det gör dessutom så att dofter och smaker släpps loss och blir tydligare. Alternativet att ha i is i whiskeyn är ett amerikanskt påfund. Det är egentligen förkastligt eftersom den kalla isen nästan tar död på alla smaker. Min kommentar är att jag förstår amerikanerna eftersom deras bourbon smakar som den gör. smiley



Historier och mystik runt whisky.

Roliga anekdoter Posted on Mon, November 19, 2012 13:04:13

Dom kopparpannor som användes tidigt för egen husbehovsbränning var inte av högsta kvalitet. Det innebar att efter en tids användning måste den bytas ut. Eftersom denna bränning var olaglig utlyste rättvisan en belöning till den som hjälpte till att hitta kopparapparater. Bonden kunde då gräva ner sin utslitna apparat i skogen. Sedan “skvallrade” han för konstapeln om var den fanns. För pengarna han fick i belöning kunde han då köpa en ny apparat och fortsätta med sin olagliga husbehovsbränning. Om detta är sant eller bara en skröna vet jag inte, men det sägs ju att skottar är snåla och vad är då bättre än att få bidrag till nya olagligheter av rättvisan själv.

För ca 15 år sedan besökte jag och min bästa vän Skottland för att lära oss mer om whisky. Vi kom då till Knockando, Speyside. Dom saknade besöksfaciliteter och Andrew (en av arbetarna i destilleriet) fick visa oss runt. När vi kom till själva kopparpannorna såg vi att en av dom var alldeles ny och blank. Konstigt dock att det på ena sidan fanns en rejäl buckla i pannan. Andrew förklarade att den gamla hade en buckla precis på samma ställe. Eftersom dom trodde att bucklan påverkade slutresultatet på whiskyn så var det första man gjorde på den nya att slå in en så lika buckla som möjligt. Han och dom andra anställda var jättenöjda med resultatet.

Från Port Ellen till Ardbeg är det 3 miles och på vägen passerar man både Laphroaig och Lagavulin. Det är en smal asfalterad väg. När vi satt och pratade med värdinnan på Lagavulin varnade hon oss inför den fortsatta promenaden att se upp om det kom en liten röd bil. I byn Ardbeg bodde en dam som då var drygt 90 år gammal. Varje dag tog hon bilen ner till Port Ellen, gick på puben och drack minst en gin o tonic. Därefter åkte hon hem igen. Hon “ägde” vägen och körde alltid mitt på den och alla andra fick ge plats.

Bildtext: Vägen där vi varnades för “röda faran”. smiley

Runt mitten av 1800-talet bestämde sig en ung man för att bli miljonär på blended whisky. 28-årige William Sanderson köpte in massor med olika whiskysorter inkl grain whisky. Han samlade ett kompisgäng och dom blandade ca 100 mindre fat med vad dom trodde skulle bli minst en hit. På faten skrev man vat (för vatting = blandning) och nummer från 1 och uppåt. Efter att ha druckit whisky i en hel månad bestämde man sig för att den godast blandningen var nummer 69. Vat69 var född och William blev miljonär.



Vad menar vi egentligen?

Knepiga uttryck Posted on Mon, October 22, 2012 13:25:29

På min hemsida www.limonit.se kan du hitta en hel ordlista som du kan bläddra runt i. Du hittar även en kortfattad beskrivning av tillverkningsprocessen. Här i bloggen har jag redan använt uttryck som säkert behöver sin förklaring, men ingen av er har frågat så förklaring kanske är onödig. smiley Nåväl……

ppm fenoler är ett mått på en whiskys rökighet. Fenoler bildas när man röker malten och ju högre värde desto rökigare whisky.

Bild ovan. Laphroaig använder sig av fat som är på såväl 500 liter som 250 liter. De mindre faten, som på bilden, används när man önskar en kraftigare fatkaraktär på whiskyn.

Malt som används vid whiskytillverkning är sädeslaget korn. Vid tillverkning av grain whisky används flera sädeslag. Detta är en industriellt tillverkad whisky som huvudsakligen används i blended whisky.

Jag nämnde också torv av olika lager. När man gräver efter torv kan man se att ju närmare ytan man kommer ju mer gräs och andra växtdelar ligger kvar. Det första lagret – det översta – används huvudsakligen som bränsle för att värma hus. Den torven brinner mer och ger ifrån sig mindre rök. Det andra lagret och framför allt det tredje pyr mer än det brinner och ger ifrån sig åtskilligt med rök.

Varför stavas whisky ibland med -y på slutet och ibland med -ey? Whisky är den skotska stavningen som används i stort sett i hela Europa samt Japan. Whiskey är stavningen som används i USA och Canada.

Varför marknadsför man sin single malt whisky med flera olika undernamn? Det är två skäl till detta. Destilleriet vill att deras whisky ska smaka exakt lika från gång till gång. Det vanliga sättet att uppnå detta är att man blandar whisky från olika fat för att få den perfekta smaken. Det är fortfarande single malt eftersom all whisky kommer kommer från ett och samma destilleri. Någon gång går det snett och ledningen är inte nöjd med resultatet. Förr hällda man ut “misslyckad” whisky, men nu sätter man dit ett undernamn och säljer den som prima vara. Det mest klassiska exemplet är Macallan Eleganza. Den såldes i början bara på tax free shopar. Det andra skälet är att man helt enkelt vill bredda sitt produktutbud för att lättare överleva i den knallhårda konkurrensen.

När “råwhiskyn” tappas på fat är den eftersträvade alkoholstyrkan ca 63-64%. Under lagringstiden dunstar såväl vatten som alkohol. Denna avdunstning kallas angels share (änglarnas andel). En färdiglagrad whisky håller en fatstyrka (cask strength) på 53-58% beroende på lagringstid. I samband med buteljeringen späds den ut med vatten till ca 40-43%.

Hur benämner man olika typer av whisky (-ey)? Whisky indelas i olika grupper beroende på tillverkningsmetod mm. Single malt – Råvaran är 100% mältat korn. Ursprunget är ett och samma destilleri. Pure malt – Single malt från flera destillerier som blandats. Grain whisky – Råvaran är säd vilka som helst och framställningen är med kolonnmetoden. En industriell metod. Resultatet blir en blek spritig whisky som lätt kan förväxlas med vår Östgöta sädes. Blended whisky – Whisky som blandats med olika single malt och grain whisky. En blended kan innehålla så mycket som 40-50 olika sorter. Tillsatsen av grain gör den oftast billigare än single malt. Om en blended är årsangiven så är det den yngsta whiskyn i blandningen som blir avgörande. Bourbon – Amerikansk whiskey som tillverkas av min 50% majs. Den måste även lagras på nya ekfat. Detta är huvudskälet till att mycket av den skotska whiskyn lagras på begagnade bourbonfat. Den något brända doften/smaken beror på att de nya faten bränns invändigt före användning.

Den här listan får väl fyllas på vartefter.



Whiskyregioner

Islay-whisky Posted on Tue, October 16, 2012 21:21:08

Ön Islay är en egen whiskyregion med sina 8 destillerier. Det är en relativt liten ö med ca 3000 innevånare, som i huvudsak bor längs kusterna. Det finns en golfbana där det alltid blåser och en stor del av ön utgörs av torvmossar.

De flesta av öns innevånare har någon koppling till whiskytillverkning, så det är lätt hänt att samtalet i puben eller ute på torget handlar om den ädla dryck som alla älskar.

I slutet av 1980-talet stängde destilleriet i Port Ellen och deras verksamhet övergick till att tillverka malt åt dom övriga. Malten tillverkas enligt resp destilleris recept så att den får korrekt rökighet. I och med detta så blev det 7 tillverkare på ön.

2006 startade dock ett nytt destilleri på Islay: Kilchoman. De buteljerade sin första whisky 2010 – tre år gammal. nu är det alltså ånyo 8 destillerier på Islay.

De åtta är:

Laphroaig, Lagavulin, Ardbeg, Caol Ila, Bunnahabhain, Bruichladdich, Bowmore, Kilchoman

Alla åtta utom Bunnahabhain är mer eller mindre rökiga och torviga i lukt och smak. Smakmässigt så är detta mina favoriter!

Fortsättning om Islay 2012-10-19:

Första gången jag besökte Islay var 1996. Vi hittade ledig bed & breakfast mitt i Port Ellen. Det visade sig att vår värd hade varit destillery manager på Ardbeg. Han kände alla viktiga personer i branschen och kunde hur mycket som helst om whisky. Det blev en lång kväll i hans vardagsrum med en hel del “provsmakningar” av olika whisky. Dagen efter ringde han runt och förberedde destillerierna på vår ankomst. Vi blev oerhört väl mottagna!

Innan vi börjar prata om whisky från andra regioner några korta kommentarer om resp Isly-whisky.

Laphroaig upplevs nog som den tuffaste att dricka. Den är rejält rökig samtidigt som den är lite mer torvig än snittet. Port Ellen har inte lyckats mälta kornet så det blivit tillräckligt hög fenolhalt. Laphroaig mältar därför ca 10% av sitt maltbehov själva. Detta röker man med torv som valts ut från andra och tredje lagret med tyngdpunkt på det tredje.

Lagavulin är min klara favorit! Den är mindre rökig än sina grannar, men är den torvigaste av öns olika whiskysorter.

Ardbeg är ytterligare en rökig dryck från Islay. Dom gick i konkurs på 90-talet, men köptes upp av Glenmorangie och drivs vidare – tack och lov. Efter nystarten har dom blivit mer innovativa och marknadsför idag flera olika Ardbeg med egna undernamn.

Caol Ila är en rökig whisky i stort sett helt utan torvighet. Den är elegant och man anar en svag blommighet som vill trängas med rökigheten. Den 18-åriga är en ren njutning.

Bunnahabhain är som sagt den minst rökiga på ön. 2004 gjorde man ett experiment som buteljerades i maj 2005 – Bunnahabhain 12 år Port Wood Finish Natural cask strength (53,4%). De gjorde ett enda fat som gav 766 flaskor á 70 cl. Den är supergood! Jag hoppas att dom fortsatt att ta fram denna!

Bildtext: En trevlig historia inträffade i denna mycket välsorterade whiskybutik i Inverarray. Se under kommentarer nedan.

Bruichladdich har tidigare varit lite anonym. För ett antal år sedan fick dom en destillerie manager från Frankrike. Han började experimentera med alla möjliga dubbellagringar t.ex. rödvinsfat (inget vidare). Det senaste från Bruichladdich (som jag känner till) är att dom försökt göra öns rökigaste whisky – 80 ppm fenoler! Nackhåren torde resa sig av en sådan rökighet.

Bowmore är nog en av de mer kända sorterna från ön. Dom har länge gjort som Ardbeg gör nu – marknadsfört flera olika tappningar med egna undernamn, t.ex. Bowmore Surf.

Kilchoman slutligen vet jag inte så mycket om. I samband med starten påstod man att man skulle tillverka öns rökigaste whisky. Hur det har gått nu när Bruichladdich kommit med en på 80 ppm fenoler vet jag inte. Vi får sannolikt vänta i ytterligare ca 5 år innan den är tillräckligt lagrad.



Blogg för whiskyintresserade.

Islay-whisky Posted on Mon, October 15, 2012 23:18:28

Detta blir mitt första inlägg i min helt nya blogg. Jag hoppas att många med samma intresse som jag har för whisky ska hitta hit så bloggen blir levande.

Syftet är naturligtvis att vi ska prata om den ädla drycken whisky. För min egen del vill jag slå ett slag för whisky från Islay. Detta tänker jag utveckla lite i kommande inlägg.

Välkommen med dina kommentarer och frågor!